Kokplatta bäst i test 2026

Severin DK 1031 är en induktionsplatta som faktiskt gjorde mest nytta hemma när den vanliga spisen redan var upptagen. Jag använde den som extra kokzon under en söndagsmiddag och det märks direkt att den är byggd för enkel vardagsmat, inte för att imponera med finesser. Den värmer snabbt, tar liten plats på bänken och känns särskilt vettig i en mindre lägenhet, studentkök eller som reserv när du behöver en extra induktionsplatta.

När en extra kokzon räcker längre än man tror

Det första jag testade var att koka upp 1 liter vatten i en kastrull på 18 cm. Från kallt vatten till tydlig kokning tog det strax under 5 minuter, vilket är fullt godkänt för den här klassen. Jag märkte också att värmen gick att justera i tillräckligt små steg för att inte bara vara av och på, något som annars ofta stör på enklare induktionsplattor. För pasta, soppa och stekning av halloumi fungerade den utan krångel.

I praktiken passar modellen bäst på en fri yta där den får gott om luft runt sig. Jag körde den på köksbänken i ett radhus utanför Uppsala under en novemberkväll, och då blev det tydligt att fläkten låter mer än på en vanlig inbyggd häll. Det är inte ett störande oväsen, men du hör att den jobbar, särskilt i ett litet kök. Samtidigt känns ytan stabil nog för en gryta på ett par kilo, så länge bottnen är plan och inte för liten.

Panelen är enkel, och det uppskattade jag faktiskt. Det tog knappt 2 minuter att förstå hur effektstegen fungerade, utan att jag behövde rota fram någon manual. Den typen av okomplicerad användning gör mycket för helhetsintrycket. En induktionsplatta som den här ska ju gå att plocka fram, använda och ställa undan igen utan att bli ett projekt.

Det finns förstås begränsningar. Med bara en kokzon blir det här aldrig lösningen för större matlagning, och du behöver ha kärl som fungerar med induktion. Jag märkte också att värmen blir som bäst med kastruller runt 16 till 20 cm, medan mindre kärl gav ojämnare resultat. Jämfört med en större induktionsplatta i högre prisklass får du mindre flexibilitet, men för runt vardagsbruk och tillfälliga behov står den sig rätt så bra.

Princess 303010 är en induktionsplatta som verkligen överraskade mig, främst för att den värmer upp stekpannan snabbare än många enkla bordsmodeller jag har haft hemma. Den passar bäst som extra kokzon i ett litet kök, i stugan eller när du vill laga mat där en vanlig spis inte finns nära till hands. Formen är kompakt, reglagen är begripliga direkt och den känns gjord för enkel vardagsmat snarare än avancerad finlirsmatlagning.

Extra kokzon på köksbänken, där snabbheten märks direkt

Jag testade den under en söndagsförmiddag i en lägenhet i Göteborg, först med en kastrull på 1,5 liter vatten och sedan med en stekpanna för att se hur jämnt värmen kom upp. Det första jag märkte var tiden. Vattnet började röra sig tydligt redan efter ett par minuter, och det gick klart snabbare än på en enkel kokplatta med traditionellt värmeelement. För dig som mest kokar pasta, värmer soppa eller steker något enkelt gör det skillnad i praktiken.

Kontrollpanelen är rätt så lätt att förstå. Du får effektsteg och förinställningar som räcker för normal matlagning, men finjusteringen är inte lika precis som på en inbyggd induktionsplatta i högre prisklass. När jag skulle hålla en känslig sås varm märktes det att hoppen mellan lägena är ganska stora. Antingen blev det lite för försiktigt eller ett snäpp för varmt. Till vardagsmat stör det knappt, men för längre sjudning hade jag önskat fler mellanlägen.

Ytan är slät och lätt att torka av efteråt, vilket man lätt glömmer att uppskatta förrän man stått med fastbränd stärkelse på en vanlig platta. Själva enheten tar inte mycket plats, ungefär 28 x 35 cm på bänken, och vikten känns låg nog för att du ska kunna bära undan den efter användning. Jag använde flera kärl mellan 14 och 24 cm, och modellen fungerade bäst med mindre till medelstora kastruller. En stor stekpanna fick plats, men värmeområdet kändes lite snålt ute i kanterna.

Ljudnivån då? Fläkten hörs, särskilt i ett tyst kök sent på kvällen. Det är inget ovanligt för en induktionsplatta i den här klassen, men det är ändå något du bör räkna med. Efter några dagars användning landade jag i att den här lösningen är starkast som smidig extraplatta, inte som ersättning för en fullstor spis. Jämfört med billigare gjutjärnsplattor är den snabbare, renare och mer praktisk, men också lite känsligare för val av kokkärl.

Wilfa ICP-1800B är en induktionsplatta som faktiskt gjorde vardagsjobbet enklare hemma hos mig, särskilt de dagar då ordinarie spis redan var upptagen. Den stora poängen är inte att den gör något märkvärdigt, utan att den värmer snabbt, svarar direkt på justeringar och tar minimalt med plats på köksbänken. För dig som behöver en extra kokzon i lägenhet, stuga eller vid större middagar känns den därför rätt så genomtänkt.

Snabb extra kokzon som funkar bäst i det lilla köket

Jag testade den under en söndagsförmiddag i en lägenhet i Göteborg, först med en kastrull på 1,5 liter vatten och sedan med en stekpanna för ägg och grönsaker. Det första jag märkte var hur snabbt den gick upp i temperatur jämfört med en enkel portabel kokplatta av gjutjärnstyp. Med 1800 W tillgängligt kommer du igång fort, och det märks direkt att en induktionsplatta av det här slaget reagerar snabbare när du sänker eller höjer värmen.

Panelen är enkel nog att förstå utan att du behöver stå med manualen bredvid. Jag växlade mellan olika effektlägen flera gånger under samma matlagning, och den höll temperaturen ganska jämnt vid småkok. När jag gjorde en tomatsås i runt 25 minuter slapp jag den där sega trögheten som billigare alternativ ofta har. Samtidigt är den inte helt ljudlös. Fläkten hörs, särskilt i ett tyst kök sent på kvällen, och det är något du får räkna med på nästan varje induktionsplatta i den här storleken.

Storleken är både styrka och begränsning. Den är lätt att lyfta undan efter användning och tar inte över bänken, men med större stekpannor på 28 cm blir arbetsytan lite snäv. Jag tyckte att den fungerade bäst med kastruller och pannor kring 18 till 24 cm. Ytan var också enkel att torka av efteråt, vilket är en klar fördel när du använder en induktionsplatta ofta och inte vill stå med fastbrända rester.

Efter några dagars användning landade jag i att det här är en pålitlig modell för extramatlagning snarare än en ersättare för en full spis. Den känns mer kontrollerad än de allra billigaste bordsmodellerna, men saknar den större zon och de finare temperatursteg som dyrare alternativ kan ge.

Severin KP 1071 är en kokplatta som faktiskt gjorde mer nytta hos mig än jag först trodde. Jag testade den som extra värmekälla i köket när den vanliga spisen var upptagen, men också som tillfällig lösning under en ommöblering i en liten lägenhet. Den stora poängen här är enkelhet, du ställer fram den, kopplar in den och kommer igång direkt utan menyer, appar eller annat som mest är i vägen.

Extra kokzon på liten yta, särskilt när köket inte räcker till

Det första jag märkte en söndagsförmiddag var hur snabbt plattan gick från kall till användbar temperatur. Med en kastrull på drygt 1,5 liter vatten tog det bara några minuter innan det började sjuda, och för enklare uppgifter som gröt, soppa eller att hålla en sås igång räcker effekten på 1 500 W gott. Det här är ingen kokplatta för stor middag till sex personer, men som avlastning fungerar den rätt så bra.

Jag använde den både på laminatbänk och på en fristående arbetsyta i ett radhus utanför Uppsala. Tack vare gummifötterna stod den stabilt, även när jag flyttade runt en stekpanna på ungefär 24 cm. Själva plattan är runt 18 cm i diameter, så den trivs bäst med mindre till medelstora kärl. Tar du fram en alltför bred panna märks det direkt att värmen inte fördelas lika jämnt ute i kanterna.

Reglaget är av det okomplicerade slaget, en ratt med steglös temperatur. Jag gillar det, för en sådan här kokplatta ska vara enkel att förstå. Samtidigt finns det en nackdel i att precisionen blir lite grov. När jag försökte hålla en känslig sjudning på låg nivå fick jag vrida tillbaka ett par gånger innan jag hittade rätt. Produkten passar alltså bättre för vardagsmat än för exakt temperaturkänsliga moment.

Efter cirka 20 till 25 minuters användning märks också en annan sak, ovansidan runt plattan blir varm, inte bara själva kokzonen. Det är inget ovanligt i den här prisklassen, men du behöver ha lite koll på var du placerar redskap och hur nära annat står. Ljudnivån är i princip obefintlig eftersom det här är en klassisk kokplatta utan fläkt, och det är ju skönt i praktiken.

Jämfört med dyrare induktionsalternativ är den långsammare, varmare att ta i efteråt och mindre exakt. Men sett till pris, format och hur lite plats den kräver känns det som en vettig reservlösning, särskilt om du bara behöver en extra kokplatta då och då.

Emerio IP-111233 är en kokplatta som verkligen överraskade mig. Jag trodde först att den mest skulle bli en reservlösning vid stora middagar, men i praktiken har den fått stå framme flera gånger i veckan. Den stora styrkan är enkelheten, du kopplar in den, vrider på reglaget och kommer igång utan krångel. För dig som behöver en extra kokplatta i ett mindre kök, gäststuga eller vid ombyggnad finns det en tydlig poäng här.

Extra kokzon som faktiskt avlastar vid vardagsmatlagning

Jag testade den i en lägenhet i Göteborg under en rätt vanlig söndagsförmiddag, när pastavatten, stekpanna och sås skulle samsas på för liten yta. Det första jag märkte var att uppvärmningen går förhållandevis fort för den här prisklassen. Från kall platta till tydlig värme tog det ungefär 2 till 3 minuter med en kastrull på runt 1,5 liter vatten. Det är inte i nivå med induktion, men klart bättre än flera äldre budgetmodeller jag haft hemma.

Storleken är en del av poängen. Med ungefär 25 till 30 cm i bredd tar den inte mycket plats på bänken, och vikten på cirka 2 kg gör att du enkelt lyfter undan den efteråt. Jag använde den bredvid den vanliga spisen under en middag med sex personer, och just då märks det direkt hur praktisk en extra kokplatta kan vara. Såsen kunde stå och småputtra medan resten lagades klart utan stress.

Reglaget är enkelt, nästan på gränsen till avskalat. Det finns inga speciallägen, bara ett klassiskt vred med flera nivåer. För mig är det både en styrka och en svaghet. När jag sjöd havregrynsgröt och senare värmde soppa fungerade det fint, men vid mer känslig matlagning, som att hålla choklad eller en tunn gräddsås precis under kokpunkten, fick jag passa den mer aktivt. Temperaturen pendlar en del, vilket är rätt vanligt bland enklare kokplattor.

Ytan runt kokzonen blir också varm, så här gäller det att tänka på placering och att inte ha kökshanddukar eller annat tätt intill. Jag hade den framme i nästan 40 minuter åt gången vid två testpass, och huset säkring reagerade inte alls, men du behöver ändå ett vettigt vägguttag och lite luft runtom. Jämfört med dyrare kokplattor känns den mindre exakt, men som billig extraplats är den mer användbar än man först tror.